Orkar inte skriva nått passande här. Läs.
Kategori: Allmänt
Skrev det här för länge sedan egentligen, på en annan blogg. Ladde aldrig upp det dock, ifall familj eller vänner skulle råka läsa. Kunde inte riskera att dem fick reda på hur jag, jag vet inte, mår? Känner? Whatever. Ville inte att dem skulle veta helt enkelt. Hah. Patetisk.
Oh well, eftersom den här bloggen kommer fungera som en anonym dagbok som jag av någon jävla annledning bestämt mig för att göra helt öppet på da internet så tänkte jag lägga upp det. Känner fortfarande såhär, ibland. Det suger men jag överlever. Att ta livet av sig är så onödigt som en vän så fint uttryckte sig rm gång. Tycker inte att det är okej att säga så om nått sånt. Men det kanske bara är jag? Har alltid varit lite kännslig för sånt. I wonder why... *insert eyeroll here*
Vet du vad som sårade mest? Det var inte att du lämnade oss, eller att du hittade nån ny... Det var sättet du berättade det på. Sättet du hanterade hela skiten. Det sög, verkligen. Det var fucking sämst och jag fattar inte att du kunde berätta det så. Fy fan asså. Det är det som håller mig vaken om kvällarna. Fattar du att jag knappt kan prata om det, lr tänka på det utan att vara tvungen att svälja tårarna och klistra på ett falskt leende, och sedan snabbt säga att jag måste på toa eller något annat så jag kan skynda mig därifrån innan nån märker? Fattar du hur det känns att inte klara av att prata med någon? Hur det känns att inte ens kunna prata med sina närmsta vänner, för att man vet hur dåligt det kommer låta? Att det kommer få dig att låta sämst? Att vara rädd för att dem aldrig ska kolla på dig på samma sätt igen? Fan... fanfanfanfanfanfan. VARFÖR? jag orkar inte... Du gjorde allt så jävla jobbigt och helt fucked upped. Allt blev så utmattande, att hålla det inom mig... Jag orkar snart inte längre. Och jag kan inte berätta för någon för då måste jag visa den sidan av dig. Den dåliga sämsta skit sidan. Och så kommer jag börja gråta, jag klarar fan inte att gråta inför folk. Det är en hemsk as jobbig känsla som jag inte klarar.
Det är du som fått mig att känna allt det här, alla dem här jobbiga känslorna som nästa kväver mig.
Och ändå älskar jag dig.
Jag älskar dig så jävla mycket.
Jag älskar dig Pappa.
Det är du som fått mig att känna allt det här, alla dem här jobbiga känslorna som nästa kväver mig.
Och ändå älskar jag dig.
Jag älskar dig så jävla mycket.
Jag älskar dig Pappa.