The poison av All American Rejects ♥ (det här är nog ett av dem väldigt få tillfällen då ni kommer få se ett hjärta som ej är sarkastiskt menat i den här bloggen...) Är beroende av den nu, repeaaaaat muthafuckah!
För övrigt så är jag lite små depp just nu, som vanligt alltså... Har inte kunnat plugga till en No sak och nu orkar jag inte av den enkla annledningen att jag är sämst. Fast det visste vi redan. Fick ett mess av mamma nyss, "är allt bra annars ?" "Nej, allt är skit precis som vanligt mamma lilla" <----((Svaret som jag ville skriva)) "Jora, allt är helt ok ^^" <-------------------- Svaret jag skrev
Såklart
Att berätta hur jag verkligen mår vorre ju helt fucking fruktansvärt, eller hur?
Nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej.
Varför glömmer jag allt för? Har ett fucking bajsprov imorn och jag har inte pluggat ett skit. Har nt läst pappret eller någonting. Alls. Och jag orkar inte plugga nu heller. Måste städa också. Jag mår illa. Vill typ skära mig själv men ändå inte. Har ont i huvudet. Är yr. Tänk om jag skulle svimma nu... Undra om mamma ens skulle märka. Tror hon är där nere. Fy fan mår alltid så dåligt efter sleepovers. Jag är tjock. Och äcklig. Äckligt tjock. Det här inlägget makes no sense men jag orkar inte ens. Måste duscha. Fuck
Jag funderar på att boka tid hos en ungdomsmottagning. Hos kurator/psykolog alltså. Men jag vet inte riktigt... Måste man ringa för att boka tid dit, någon som vet? Sen vet jag inte om mina "problem" är "stora nog". Det känns som om att jag bara överdriver för mig själv hela tiden, att jag inte mår så dåligt som jag får mig själv att tro ibland... Måste man ringa för att boka tid där föresten? Vorre skönare att mejla. Oh well, jag får väll ta och titta upp det.
Lillebror, bababaa
Bli inte som jag när du blir stor, du stod i dörren och sa:
ÄR DET HÄR ALLT DU BLIR SÅ DÖR JAG
Lillebror blir aldrig som jaaaag... ah ah aaah
Har börjat lyssna lite mer på Håkan igen, det ver ett tag sen. Fyfan vad bra han är. Lyssnade alltid på Känn ingen sorg för mig i Göteborg när jag var liten också, min syrra lyssnade mycket på honom och jag brukade på låna hennes mp3 och lyssna. Kunde nästan hela låten. Att vara liten var fint. Mesta av tiden i alla fall. Fast det är klart, att vara liten sög också ibland. Precis som allt här i livet. Gu, det blev lite poetiskt där. Men jepp, människor är så jävla dåliga. Jag med. Farwell my darlings!
Tror jag. Jag vet faktiskt inte. Om jag älskar dig så vet jag inte ens om det är dig jag älskar eller om det är någon slags verision av dig som jag hittat på i mitt fantastisk störande huvud? När jag tänker på dig om kvällarna så slutar det alltid med att jag hittar på konversationer and so on i huvudet. Först får dem mig att älska dig ännu mer men sen inser jag att det är jag som hittat på dem. Tvivlar på att du någonsin skulle säga någon av dem. Tror verkligen inte att, om jag någonsin skulle våga fråga "Vad är det du ser hos mig egentligen, varför gillar du mig" att du skulle svara "En av anledningarna är att du är den enda som inte verkar bry dig om min sjukdom utan bara ser mig för den jag är" Som att du någonsin skulle säga något ens åt det hållet? Fast nu kanske jag dömmer dig för snabbt, fuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuck. Kan jag inte bara sluta vara så jävla jobbig och bara göra något istället för att tänka på det i 10000 år.
Jag tror att jag har tagit bort ditt numer också... Messade dig någon gång ett bra tag efter att jag gjort slut för att jag ville bli bättre vänner igen, kanske till och med bli ihop...? Du skrev nått i stil med vem är du, så jag antar att du hade tagit bort mitt nr. Blev så arg att jag tog bort ditt också. Hah, kan man bli löljligare? Tror jag tog bort det i alla fall. Det roligaste är väll nästan att jag var helt normal och trevlig i mitt mess tillbaka medans jag själv satt där och grät samtidigt som jag var så jävla arg. Det måste väll visa att jag älskar dig? VARFÖR ÄR JAG SÅ DUM I HUVUDET?! Jag vet inte ens själv om jag är kär i dig eller inte.
Jag tror att jag är den som är bäst på att få mig själv att må skit. Fyfan vad äcklig jag är.
Ännu ett patetiskt och dåligt inlägg av lilla jag. Ibland hatar jag verkligen mig själv. Men jag är kvar och kommer nog vara kvar ett bra tag till. Oavsätt hur dåligt jag mår och hur elak jag är mot mig själv. Farwell my darlings!